OS-medaljören Rasmus Myrgren inspirerade: Har man roligt kan man aldrig förlora

Chalmeristen och OS-medaljören Rasmus Myrgren drog storpublik när han gästade Chalmers vid ett frukostmöte tidigare i år.
Alla ville höra honom berätta hur han seglade hem en bronsmedalj till Sverige i London 2012.
– Det viktigaste är att ha roligt på vägen. Har man roligt kan man aldrig förlora. Det är det man ska ta med sig. Annars orkar man inte hålla på i 15-20 år med samma sak, sa Rasmus Myrgren.

Han är OS-medaljören som satte Chalmers på världskartan. Den populäre gästen introducerades av Karl Malmström, vd på medarrangören Connect Väst:
– Entreprenörskap är också ett oerhört kämpande. Det finns många paralleller till idrottande på elitnivå där, poängterade han.
Och Myrgren fångade elegant upp den kastade bollen:
– Att göra en OS-satsning är som att driva ett företag, det har extremt många likheter. Man ska göra en ekonomisk satsning och utveckla sig själv. Att klara av att skapa drivkraft är för mig den viktigaste talangen för att lyckas med något. Att orka driva på, sa Rasmus Myrgren.

Började segla som sexåring
Morgonens rubrik var ”Vägen till en os-medalj i med- och motvind”. För inte fick han sin bronsmedalj i London-OS gratis. Myrgren började segla när han var sex år gammal, gick sen idrottsgymnasium för att sedan komma till Chalmers – samtidigt som elitsatsningen ångade på för fullt:
– Jag skrev mina tentor på ambassader runtom i världen och på små kontor. Jag tog min examen i maskinteknik 2005. Sen 2006 har jag sysslat med idrott på heltid. Innan var det också på heltid samtidigt som jag försökte hinna med annat också, sa Rasmus Myrgren med ett snett och mycket talande leende.

Tänkte lägga av efter Peking
Hans seglingsspecialitet är laserjolle, en 4.5 meter lång skuta. Redan 2004 trodde han att han skulle bli uttagen till Aten-OS:
– Men varje land får bara skicka en deltagare oavsett hur många bra man har.
Rasmus fick istället chansen 2008:
– Jag var säker på att jag skulle lyckas i Peking, men i sista racet halkade jag ner från andra till sjätte plats.
I besvikelsen som följde var han nära att lägga av:
– Jag kände att jag hade gjort mitt, och insåg att det handlade om så små marginaler. Men jag ville inte svika den sexårige grabben inom mig, som alltid drömt om att ta medalj – och bestämde mig för att satsa igen.

Marginaler, marginaler, marginaler
Under föreläsningen återkom han till de små marginalerna, när han berättade om de minutiösa förberedelserna inför ett lopp:
– Det handlar om centimetrar, sekunder, hundradelar. Ibland kunde man segla i tio timmar i en tävling och sen avgjordes allt ändå under de sista sekunderna. Varje dag jag klev upp gick startskottet. Jag visste att om jag kunde utvecklas lite, lite mer än alla andra skulle jag kanske kunna ta den där medaljen.
Även de fysiska förutsättningarna skiljer sig åt mellan tävlingarna, och som seglare följer man vindförhållanden och väderleksrapporter noga:
– Jag måste träna, äta och vila optimalt. I Peking blåste en extremt lätt vind, det blåste nästan ingenting, men jag var tvungen att gå ner tio kilo utan att tappa muskler, ifall det skulle komma hårda vindar ändå. I London skulle jag istället gå upp tio kilo. Det har blivit en del bollande med kroppsvikten. Man blir lite knäpp av det. Gunde Svan är nästan det bästa exemplet – han duschade och torkade sig snabbare än alla andra, räknade ut att det gav honom en hel dags extra träning. Riktigt så nära den gränsen var aldrig jag…

Drivkraft, misslyckande, prestation
En viktig nyckel är att hitta sin egen drivkraft. Gör man det går det att lyckas med precis vad som helst, menade Myrgren, och betonade att det också ingår att hitta kraften att resa sig igen efter ett misslyckande, och att kunna prestera hundra procent även under de där två dåliga sekunderna under ett race.
– Hur upprätthåller man motivationen? Det är fascinerande att man inte får lära sig hantera det i skolan. Jag kan inte minnas en enda kurs i ämnet. Einstein sa att livet är en procent talang och 99 procent hårt arbete.
På idrottsgymnasiet fick eleverna skriva ner sina mål på en lapp. Rasmus Myrgren skrev ”OS-medalj år 2000″:
– Det tyckte jag lät lagom. Men lärarna trodde inte att det skulle gå så fort. Jag bara skrattade, helt övertygad om att jag skulle lyckas. Kaxigheten är nog väldigt viktig när man är ung, men man har nog inte så bra koll på alla detaljer som måste funka med till exempel 200 resdagar per år. Jag var 17 år…

Gjorde sin egen checklista
För att få ett annat tidsperspektiv och hitta en drivkraft i det skapade Rasmus sin egen checklista:
– Varje träningspass hade ett eget mål, till exempel att i dag vill jag bli en sekund snabbare i ett moment. Då hade jag tagit ett steg närmare mot målet som låg långt, långt fram i tiden. Det var viktigt att skapa min egen karta över att jag utvecklades även om jag hade ett eller ett par dåliga år resultatmässigt. Man kan inte bara titta på resultaten, speciellt inte över en tio-femtonårsperiod, förklarade Rasmus.
”Celldelningsapproachen”
Han redogjorde också för något han kallar ”celldelningsapproachen”:
– Saker jag kan påverka är i fokus. Tänk er in i det här: ni har tränat i många år, målet är medalj, starten går, ni går ut hårt, det går bra, men efter 70 procent av loppet upptäcker ni att ni ligger bland de allra sista. De tre bästa är redan i mål. Då vill man gå hem, då är det lätt att tappa sugen.
– Samma sak kan det vara med en arbetsdag – ni kanske har ett säljmål eller en budget ni måste hålla, men upptäcker att ni bara uppnått fem eller tio procent. Det är svårt att känna drivkraften i ett sånt läge.
– Men det är bara gentemot sig själv man kan känna att man lyckas. Jag satte upp egna prestationsmål som jag mätte mot min egen kapacitet. Det låter lätt i teorin men har varit jättetufft på vägen. Jag fokuserar på nuet. Det gäller att rikta fokus mot vad jag kan påverka, och det enda jag kan påverka är nästa våg. Det är extremt korta avstämningar och det enda jag fokuserar på. Plötsligt kanske jag märker att jag seglat förbi nästan hela startfältet. Då vet jag att jag seglat väldigt fort.
Misslyckande är priset för framgång:
– Man försöker undvika misslyckanden. Misslyckanden är jobbiga, speciellt om de visas i tv. Det är en rädsla som kan stoppa drivkraften. Men varje gång man utvecklas måste man ta en risk, därför gäller det att lära sig hantera rädslan för att misslyckas. Det handlar om att bli en så duktig förlorare som möjligt. Det man gör som idrottare är att förlora om och om igen, och sen resa sig upp. Man förlorar extremt mycket oftare än man vinner. Tiger Woods förlorade i sju av tio golftävlingar han ställde upp i. Fokus ligger på att hela tiden utveckla sin kapacitet. Mitt knep för att utvecklas lite snabbare än alla andra var att skapa en positiv attityd till att misslyckas. Varje gång jag slog runt visste jag att båten hade gått som allra snabbast.

Michael Jordans attityd förebild
Han nämnde basketlegendaren Michael Jordan som ett exempel på den inställningen. Jordan sa vid ett tillfälle att han har misslyckats om och om igen och att det är just därför som han har lyckats:
– För mig har det inte heller funnits några genvägar. Ta alltid 100 % ansvar för misslyckandet. Det tyckte jag var jobbigt när jag var ung och kaxig. Jag skyllde gärna på andra, på vinden eller nån. Men det ligger mycket gott i att misslyckas, om jag tar ansvar för det och lär mig av det. Det har varit en lång resa. Tänk på Edison. Han försökte 10 000 gånger innan han uppfann glödlampan.
– Det största hindret för att nå dina mål är du själv. Om du står inför en presentation, ett säljmöte, ett tillfälle när du ska leverera, tänk då på din egen prestationskurva och ta fram en tidigare prestation där du lyckades riktigt bra. Sen försöker man koppla så många sinnen som möjligt till det tillfället.
En svart liten bok
– Själv har jag en svart liten bok där jag skrivit ner alla platser där jag presterat riktigt bra under olika väderförhållanden. Jag kan slå upp ett ställe med exakt samma förhållanden som jag står inför i en ny tävling. Sen försöker jag återskapa den tidigare succén för att lyckas riktigt bra igen och få ut maximalt av mig själv.

”Har man roligt kan man aldrig förlora”
Men Rasmus Myrgrens kanske viktigaste råd är att ha så roligt som möjligt under resans gång:
– Har man roligt kan man aldrig förlora. Det är det man ska ta med sig. Att ha roligt, annars orkar man inte hålla på i 15-20 år. När jag var liten tyckte jag att det var skitsnack, men med åren har jag insett vilken kraft det finns i att ha roligt. Det betyder inte att man bara ska flamsa runt, men det är faktiskt oseriöst att inte ha roligt.
– Det gäller även på ett företag – har man roligt blir man kreativ, man blir en bättre beslutsfattare, och kommer bättre överens med sina kollegor. Det finns massor med forskning som visar på det. Företagen måste ha med det på agendan. Det är egentligen mitt främsta råd, sa Rasmus Myrgren.

Påverkades av domarincidenten
Efteråt fick publiken chans att ställa frågor till OS-medaljören. En av frågorna handlade om domarincidenten i London och i vilken utsträckning den hade stört honom:
– Jag blev omskakad när domaren kom fram innan och sa att det kommit in en protest. På något sätt lyckades jag lägga det åt sidan och rikta fokus mot det jag skulle göra. Jag visste att det var extremt liten risk att jag skulle förlora den protesten, och att om jag förlorade skulle det innebära väldigt lite. Men jag blev väldigt omskakad, medgav han.

Inga fler OS
I våras bestämde sig Rasmus Myrgren för att lägga den olympiska seglingen på hyllan.
– Jag får inte ihop livspusslet så bra, ska jag fortsätta är det så mycket annat som tar stryk. Jag ska ut i näringslivet istället, säger han.
Under våren jobbade han med att caocha seglarna i Amerikanska seglarförbundet, men efter det var planen att börja söka ett ”riktigt” jobb. Som civilingenjör.

Frukostmötet arrangerades i samarbete mellan Chalmers, Göteborgs universitet och affärsängelnätverket Connect Väst. Närmast gästas mötesserien av Lena Olving den 11 oktober.

Text och bild: Michael Nystås

Läs tidigare blogginlägg om Rasmus Myrgren >>>
chalmeristbloggen.wordpress.com/?s=rasmus+myrgren

Connect Väst är en ideell organisation som bidrar till fler jobb i Västra Götaland och Kungsbacka. Organisationen stöds och finansieras av näringslivet, VGR, Region Halland, högskolor och universitet, kommunalförbund och sparbanksstiftelser över hela Västra Götalandsregionen.

Anna-Lena Nyberg är Chalmers kontaktperson för samarbetet med Connect Väst >>>
anna-lena.nyberg@chalmers.se

Läs mer om Connect Väst >>>
www.connectvast.se